Järnvägens organisation del 3: Respekt för järnvägssystemets säkerhetsfrågor

Järnvägens säkerhetsnivå och utveckling har varit flitigt omdebatterad i branschen och i media de senaste åren. Gunnar Alexandersson lyfter fram viktiga frågor inom säkerhetsområdet och ger en sammanhållen helhetsbild för första gången på länge.

Jag vill påstå att utredningen visar på behovet att åter skapa respekt för säkerhetsfrågorna inom den svenska järnvägen. Det har varit alldeles för mycket oreflekterade organisations- och verksamhetsförändringar utan helhetssyn sedan de stora anpassningarna till en avreglerad marknad inleddes för 25 år sedan. Utredningens styrka inom säkerhetsområdet är att alla nivåer berörs, från styrningen från regeringskansliet och tillsynsmyndigheterna till Trafikverket, järnvägsföretagen och övriga verksamhetsutövare.

Ett viktigt och högaktuellt exempel är järnvägens trafikföreskrifter (JTF) som Transportstyrelsen beslutat att lämna ifrån sig till marknadens aktörer för gemensam förvaltning från den 1 mars 2016. Utredningen konstaterar att de argument som Transportstyrelsen hävdat för att upphäva den nuvarande föreskriften inte alls är hållbara. Dessutom är konsekvensutredningen och förberedelserna för branschen att ”reglera sig själv” otillräcklig. Transportstyrelsen överlåter här viktiga roller och uppgifter till Trafikverket – samma Trafikverk som man gång på gång kritiserar för att ha stora brister i sin säkerhetsstyrning. Utredningen gör ett antal mycket intressanta jämförelser och konstaterar till exempel att för luftfarten ger Transportstyrelsen ut detaljerade trafikregler och i de studier som gjorts av andra EU-länder finns inte motstycket till liknande slopande av myndighetsföreskrifter inom järnvägsområdet, undantaget Storbritannien där en branschorganisation som enligt lag kräver obligatoriskt medlemskap har bildats för de gemensamma säkerhetsföreskrifterna. Utredningens slutsats och förslag är att Transportstyrelsen ska fortsätta att förvalta JTF efter den 1 mars.

Vi har tidigare här på bloggen Hållbar logistik berört behovet av gemensamma regler för lastsäkring för den svenska järnvägen och även här är Alexandersson tydlig och föreslår att Transportstyrelsen i samarbete med godstransportbranschens aktörer tar fram och förvaltar ett heltäckande regelverk för lastsäkring.

Ett annat område som belyses är Transportstyrelsens roll och organisation där utredningsförslagen inriktar sig på att Transportstyrelsen bör gå ifrån ett reaktivt förhållningssätt till en betydligt mer aktiv roll i utvecklingen av järnvägssäkerheten. I en situation där mångfalden i branschen hela tiden ökar med fler, och i många fall oerfarna, aktörer och med en verksamhet som har mycket starka systemberoenden och en potential att orsaka mycket stora olyckor är det dags att inse att vi behöver en säkerhetsmyndighet med ett helt annat fokus på säkerhetstutvecklingen än vad som varit fallet tidigare.

Det är också positivt att utredningen pekar på behovet av att i större omfattning se synergier mellan luftfart och järnväg än mellan väg och järnväg. Här har både Transportstyrelsen och Trafikverket haft en övertro på likheter mellan väg och järnvägssystemen och att järnvägssäkerhetsfrågorna varit alltför för utspridda i bägge organisationerna, vilket också lyfts fram i utredningen.

Utredningen konstaterar vidare att Transportstyrelsen bedrivit otillräcklig tillsyn mot Trafikverkets mångåriga brister inom säkerhetsstyrningen. Statskontoret beskriver den till och med som godtrogen och påpekar att det finns risk för att Transportstyrelsens trovärdighet kan komma att ifrågasättas. Det finns dock flera positiva tecken på självinsikt inom Transportstyrelsen enligt utredningen, bland annat har en större tillsyn av Trafikverkets säkerhetskultur påbörjats, där erfarenheter från luftfartsområdet ska användas.

Sammanfattningsvis är utredningen tydlig på att Sverige behöver ett betydligt fastare grepp kring de strategiska järnvägssäkerhetsfrågorna. Vägtrafikmodellen med att minska antalet enskilda dödsoffer år för år är viktig men räcker inte i ett system där en långsiktig systemutmattning kan bidra till stora järnvägsolyckor med omfattande konsekvenser. Här menar Alexandersson att Transportstyrelsen bör få en betydligt tydligare roll inom regelgivning, tillstånd och tillsyn samt säkerställa analyskapacitet och kompetensförsörjning på området.

Svårt att säga emot!

Håkan Sjöström, säkerhets- och kvalitetschef