​Emil - femte generationen järnvägare

Min släkt står för fem generationer järnvägare i Hallsberg. Vi är 15 familjemedlemmar som har olika kopplingar till järnvägsbranschen och tillsammans har vi över 300 år inom järnvägen.

Hur får vi ihop 300 år tillsammans? Jo, det hela började 1881 med min morfars farfar Ernst August Berggren, som var bromsare i Motala. Han hade fyra söner som alla började vid Statens Järnvägar (SJ). Den äldste sonen, Carl Hilarius Berggren, min morfars far, kom till Hallsberg som lokmästare 1918. Han fick byta efternamn till Wewertz med hjälp av tändsticksdragning efter att verkmästaren på Motala verkstad tröttnat på att ha två Carl Berggren. Min morfar, i sin tur, började på elavdelningen och var med och drog tråden mellan Motala-Hallsberg. Han började sedan som lokförare 1943.

Ernst August Berggren, Emils morfars farfar.	Karl Jarid, Emils morfar.	Emils mamma på järn- vägsexpeditionen.

Nu har vi kommit till min pappa som började inom järnvägen i slutet av 50-talet. Han jobbade fram till 1999. Han träffade min mamma 1959, som är från Hallsberg där hon jobbade en kort tid på järnvägsexpeditionen i Hallsberg. Både jag och mina syskon har jobbat inom järnvägen i stort sett hela våra liv - min bror som instruktionsförare och min syster som gruppchef inom SJ. Och tro det eller ej, men min sambo arbetar också hon inom branschen som tågmästare på SJ AB.

Men det hela slutar faktiskt inte där. Min morbror jobbade som lokförare fram till pension och hans fru jobbade som personalfördelare för förarna. Även en av mina kusiner jobbar som lokförare och hans fru jobbar på Trafikverket som tågledare. Den enda som inte jobbat inom järnvägen var min mammas syster, men hon var istället sjuksköterska till doktor Vik som var anvisningsläkare för SJ-anställda till mitten av 90-talet.

Hur kom det sig att även jag hamnade inom järnvägsbranschen? Jag började min järnvägsanställning i mars 1990, när jag gick en växlingsutbildning för personvagnstrafiken på SJ. Efter en tid i lumpen och ett annat arbete i Västerås sökte jag mig tillbaka till Hallsberg rangerbangård, där jag övade upp mig på ställverket och lärde mig de flesta arbetsuppgifter på bangården. Därefter började jag som transportledare, för att sedan bli systemspecialist och förvaltningsledare för delar av våra produktionssystem. Sedan 1 mars jobbar jag på vår IT-avdelning. Här tillhör jag ett team som jobbar med produktionsfrågor. Det är kollegor som har förvaltat vårt produktions- och ordersystem i många år, och som är oerhört professionella och har mycket kunskap. Med min nya tjänst har jag fått en väldigt stor utmaning som jag tycker är väldigt givande och det är roligt att gå till jobbet. För mig har det alltid varit viktigt att kunna utvecklas och det har jag fått göra inom Green Cargo.

Om det blir mycket järnvägssnack när vi alla ses? Självklart! Det blir både gamla historier och nya händelser som vi pratar om. Sen händer det så klart komiska saker när man är så många släktingar på ett och samma ställe. Som till exempel när brorsan försov sig och ringde in sent till tågklareraren. Då var det såklart min syster som jobbade som klarerare och kunde reta honom angående hans sena ankomst. Och eftersom han skulle köra godståg kopplade min syster samtalet vidare till bangårdsställverket, där jag satt och kunde strö mer salt i såren. Ett annat minne är när pappa, brorsan och syrran hade stationsförkortningstävling på julafton. Det är inte många familjer som har expertkunskap inom det området!

Min far har aldrig tjatat om att jag och mina syskon ska börja inom tågbranschen. Han har alltid sagt att han trivts väldigt bra inom järnvägen. Så kanske har det bidragit till att även jag och mina syskon hamnat här. Nu återstår det att se vad mina döttrar kommer jobba med i framtiden. Det kommer de få bestämma själva så klart, men vem vet det kanske blir en sjätte generationens järnvägare?

Emil Hellström

Objektspecialist IT på Green Cargo